Då sitter man här igen!
Precis som jag precis läst på min goda vän Pernilla's
blogg så bubblar alla känslorna fram på nytt även hos "gubben".
Jag vill önska årets gäng ett riktigt sort: LYCKA TILL!
Jag minns min kaotiska TV-debut i Umeå när jag nervöst presenterade mitt fyllda kycklingbröst, blev ratad av både Marcus och Leif. Och Per's raseriutbrott som resulterade i att grönsaker flög i lokalen och att giganterna tvingades till att smaka ytterligare en vända på min mat. Vilket resulterade i att jag fick JA även från Leif.
 |
| Min auditionrätt i Umeå |
En annan sak som genomsyrade hela tävlingen var det ovana att i att ständigt "synk'a" (när man satt i det lilla, trånga rummet med en stor kamera, Emil, Carlos och David).
Att hela tiden prata i "presens", att försöka återuppleva något som var kanske ett dygn gammalt, som om det hände just nu!
Men vi alla blev bättre och bätttre på denna förmåga att prata om dåtid som nutid.
Och det var just "synkarna" som jag hade svårast att vara utan efter tävlingen, hade tankar i stil med:
Man kanske skulle sätta en webbkamera på dass för att kunna prata ut en stund!
Och Oj oj oj All denna osäkerhet: Vad ska hända nu?, hur kommer de att...?, hur gick det?
Och förstås att vara tvungen att gång efter gång vara tvungen att säga adjö till vänner som inte klarade sig vidare, det var svårt.
Men glädjen:
- glädjen att få positiv respons
- glädjen att få lära sig allt fantastiskt
- glädjen att få vänner för livet
- glädjen att få återse sina närmaste efter att man varit borta så länge
