Sök på bloggen

torsdag 3 mars 2011

Hemliga lådan, orgasmen och mina brudar


Ja då står man återigen inför en till synes oöverstiglig utmaning, hur tusan ska jag få till något vettigt av detta, allt runt köttet skriker ju FLÄÄÄSK!
Men så kommer jag på det "Schnitzel", faan vad smart och unik jag är! eller? Alla verkar banka på tunna skivor kött, verkar vara fler som kom på samma briljanta idé, men nu gäller det att försöka utmärka sig positivt!!!
Marcus kommer förbi och verkar intresserad av mitt sardellsmör, nu börjar nerverna landa, det kanske kan bli något av detta :)
Han kikar också lystet på mina perfekt tournerade potatisar, YESS
Och det känns som de öser beröm över mig, HEMMA!! "Alla dansar Conga"
Och så Orgasmen: Filmteamet LOOOVADE ju att inte ta med detta men ack så lurad jag blev, med det är faktiskt rätt: Med all osäkerhet, spänning, urladdning så blir beröm vid podiet en förlösning som lätt kan mäta sig med...Ja just det!! en sån...

Sen står man då på rad IGEN och vet inte ett skit...
Tre var sämst, och här står vi tre, ljög de bara förut när de smakade på maten, eller? vad händer, nej nej inte igen! det får inte hända...

YEEEEEESSSS!!!

Sen blev det ju bara så fel, mina brudar, Norrlandsjäntorna, gullesnuttorna, mina bästa vänner.
Lämnar.
Oss.
Ikväll.

Så skulle det ju inte bli, jö. Jävla BEA.

Tur att Andreas finns kvar i alla fall, men det är inte riktigt samma sak ändå. Hoppas nu att det går bra för dem ute i den "Riktiga världen", vi (jag) saknar er...

Och nästa vecka bär det ut till skogs :) Svett och beväring, det blir grejor det. Hoppas jag får "Kepsen" i mitt lag :)

måndag 28 februari 2011

Kinesiska muren


Den sanna historien om min päronTarté

Denna utmaning visade sig bli ett äventyr utan sin like. Jag hade (och har fortfarande) stor respekt för detta fantastiskt vackra bakverk som visades för oss.

Hur i helsike ska lilla (Hmm) jag lyckas göra någonting som kan göra detta rättvisa?
Men sagt och gjort: Nu är det inte dags att få kallfrossa, in i plåten (he he) och kör så det ryker!!
Som vanligt så öser jag på i 190 och mekar till min pajdeg snabbare än nånting, men en pajdeg ska ju vila i kyl i nån timme, hur gör jag nu då??? Det blir att kladda fast kletet (hade nog lite för mycket smör i degen!) i formen och köra ändå.
Just när mitt "pajskal" går in i ugnen så får de andra deltagarna stora skålar med krossad is, faan! piss och pest! Varför tog jag det inte bara lite lugnare, nu ligger allas degar och gosar på is utom min som redan gräddas för fullt.
Ja ja nu är det som det är.
Och precis som Marcus säger så fick jag kalla fötter när jag skulle koka upp krämen, jag ville ju inte att den skulle skära sig och så var jag inte så lite stressad över min bautadeg som gräddade i ugnen. Men päronen fick jag till perfekt, alltid nått. Hoppas nu att de inte märker att pajskalet är lite väl "AlDente".
Efter tävlingen frågade jag (lite försiktigt) Leif Mannerström vad som var fel med min Tarté. Svaret jag fick glömmer jag aldrig:

" Den var ju för FAAN som Kinesiska Muren!! "
, den kommentaren sa allt, jag förstod.

Så gick det med min mörkning av pajskalet. Som tur var så klarade jag mig med en hårsmån kvar i tävlingen en vecka till. Phew...