Kinesiska muren

Den sanna historien om min päronTarté

Denna utmaning visade sig bli ett äventyr utan sin like. Jag hade (och har fortfarande) stor respekt för detta fantastiskt vackra bakverk som visades för oss.

Hur i helsike ska lilla (Hmm) jag lyckas göra någonting som kan göra detta rättvisa?

Men sagt och gjort: Nu är det inte dags att få kallfrossa, in i plåten (he he) och kör så det ryker!!

Som vanligt så öser jag på i 190 och mekar till min pajdeg snabbare än nånting, men en pajdeg ska ju vila i kyl i nån timme, hur gör jag nu då??? Det blir att kladda fast kletet (hade nog lite för mycket smör i degen!) i formen och köra ändå.

Just när mitt "pajskal" går in i ugnen så får de andra deltagarna stora skålar med krossad is, faan! piss och pest! Varför tog jag det inte bara lite lugnare, nu ligger allas degar och gosar på is utom min som redan gräddas för fullt.

Ja ja nu är det som det är.

Och precis som Marcus säger så fick jag kalla fötter när jag skulle koka upp krämen, jag ville ju inte att den skulle skära sig och så var jag inte så lite stressad över min bautadeg som gräddade i ugnen. Men päronen fick jag till perfekt, alltid nått. Hoppas nu att de inte märker att pajskalet är lite väl "AlDente".

Efter tävlingen frågade jag (lite försiktigt) Leif Mannerström vad som var fel med min Tarté. Svaret jag fick glömmer jag aldrig:

" Den var ju för FAAN som Kinesiska Muren!! "

, den kommentaren sa allt, jag förstod.

Så gick det med min mörkning av pajskalet. Som tur var så klarade jag mig med en hårsmån kvar i tävlingen en vecka till. Phew...